I mitt vardagsliv funderar jag ofta över mänskligt beteende och mänskliga relationer. Ofta slår det mig hur stor variationen är i det bemötande jag får i olika sammanhang. Det kan gälla allt från att jag handlar något i butik, är på en middagsbjudning, beställer en resa, ringer mitt försäkringsbolag eller träffar kollegor eller kunder i jobbsammanhang. Vad som särskilt väcker mitt intresse är om och när de jag träffar och pratar med visar på en nyfikenhet för vilka behov jag har samt vem jag är som person för att hålla liv i en fortsatt dialog.
Vid otaliga tillfällen möts jag av en avsaknad av intresse och nyfikenhet. Jag kan påminna mig mängder av bjudningar då jag gjort nya bekantskaper och varit den som lyssnat och ställt följdfrågor men knappt fått en enda fråga tillbaka. Jag har varit i många butiker och sökt stöd för mina inköp men blivit hänvisad till att själv utforska det jag behövt hjälp att finna. I en hel del receptioner möts jag av en oengagerad person som rutinmässigt ber mig att skriva in mina kontaktuppgifter och söka den jag ska träffa i en dator och därefter själv skriva ut mitt besökskort och vänta i entrén. Som alltid finns undantag och vid dessa tillfällen får jag såklart ett helt annat första intryck av den verksamhet jag besöker, den person jag lär känna eller de tjänster jag behöver hjälp med.
Det är här tankarna och funderingarna om och kring nyfikenheten kommer! Vilka är alla dessa personer som uppenbarligen tappat bort det som för alla barn ligger så naturligt och nära till hands – att ställa frågan: Vem är du? Vart kommer du ifrån? Vad vill du göra? Varför har du kommit hit?
För personer i serviceyrken är det ju snudd på tjänstefel att inte ställa några frågor till kunden/besökaren! För att inte tala om de minskade möjligheterna till försäljning.
I mitt yrke som HR strateg så är just konsten att ställa frågor och lära mig nya saker som är det mest fascinerande och intressanta. Var är vi och vart är vi på väg? Är denna nivå och detta resultat vad vi föreställt och önskat oss? Om svaret är ”nej, vi är inte är nöjda med nivån”, vad behöver vi ändra? Hur uppmärksammar vi förändringar, positiva såväl som negativa? Och sist men inte minst; Vem äger nyckeltalet?!!!
Nu är det upp till bevis. Väck barnet i dig som vågar fråga. Sök nya svar och möjligheter till att lära känna någon lite mer. Härmed kan jag lova dig att du kommer få nya, viktiga och värdefulla intryck i tillvaron!
Lisa Karthäuser