”Intressant” och ett ”tal” kännetecknar ett nyckeltal. Vad skulle det betyda i ett djursammanhang? Vad kan jag mäta, som om det skulle ändras på något sätt, ja då skulle djuren notera det med stort intresse och jag och dom skulle kunna dra slutsatser av typen ”är bra”/”är dåligt”/”är OK” eller ”blivit bättre”/”blivit sämre”/”som vanligt”? Hur skulle de nyckeltalen kunna se ut? Blir det stor skillnad jämfört med utmaningen att utveckla t. ex. ett ”attraktivarbetsgivarindex” för människor? Metoden blir att genomföra en intervjurunda bland mina djur på gården.
Indra (12 år) och Perla (troligen ca 31 år), två ston, är först ut. Indra svarar blixtsnabbt att nyckeltalen måste vara matrelaterade. Om maten sinar eller kvaliteten går ner så sinar intresset för att ställa upp för dressyrridning eller vagndragning eller vad det nu är frågan om. Indra vill ha ett nyckeltal som inte bara mäter kvantitet utan vill ha ett mått som även inbegriper variationen i kosten, en ”variationskoefficient”, föreslår hon. När jag ser frågande ut utvecklar hon sin syn: ”Det handlar inte bara om att jag ska få mycket kvalitetsgranskat hö och full tillgång till vatten. Jag vill få det uppblandat med portioner av lätt sötad äppelmos, väl genomfuktad betfor, fri tillgång till färsk frukt t. ex. äpplen och grönsaker t. ex morötter och gärna lite havrekross då och då. Blir jag dessutom ledd till nyöppnade ensilagebalar någon gång om dagen ser jag ljust på tillvaron och är fullt beredd att ställa alla mina krafter och min fulla kompetens till förfogande …..” Hon fortsätter att tugga om detta…….
Perla har en lite mer egen syn vad gäller maten. Hon säger att på grund av hennes nuvarande bettsituation, med inte helt friska tänder och lite sneda käkar, vill hon lägga stor vikt vid den konsistens som maten har. ”Lättuggad” mumlar hon fram. ”Det är viktigare än ”god” eller ”energirik”. Dessutom är hon inte alls lika van som Indra att ständigt stoppa i sig. Hon efterlyser istället nyckeltal som mäter hagarnas kvalitet –”upp och ner” ska det vara och ”fin utsikt”. Miljönyckeltal helt enkelt! Och det räcker inte med ”en sjöglimt”, säger hon. Perla säger sig hämta sin inspiration och goda humör i en ”holistisk naturuppfattning”!? Okey, jag tackar för mig….
Jag går vidare till fårens taleskvinna, Flinga, som får sammanfatta vad de (alla är tackor) skulle kunna tänka sig att jag som fåraherde skulle kunna styra på. Även här blir det påfallande mycket bräkande om mat och miljö! Jämställdheten verkar i alla fall inte vara överst på agendan. Snarare visar det sig att många har undsluppit sig kommentarer av lättnad av att baggarna nu äntligen är borta. En intressant iakttagelse blir jag varse genom samtalet med Flinga och det är att när maten ute i hagen och halmen inne i huset INTE är tillfredställande så är antalet konflikter och bråk betydligt oftare förekommande. Skulle ett tänkbart kontrollnyckeltal vara ”antalet stångningar mellan kl 0900 och 1200 under en veckas tid”?? Flinga tycker att gränsen för acceptabel nivå skulle vara sju men självklart bör väl ”målet och visionen vara noll”. Jag visar mig vara helt beredd att hålla med Flinga här……
Vad säger Isak (airedaleterrier) då? Jodå, han framhåller (förutom maten!!) omväxling som förutsättning för ett gott och positivt humör. Det här med att ”gå samma väg varenda dag, morgon som kväll – vad ger det för utveckling”?, säger han. ”Nej nya ställen att lukta på, nya människor och obekanta djur att jaga och skoja med” – det ger ”energi och positiva tankar”, säger Isak och fortsätter – ”Minimikravet är väl ändå ”minst en ny promenadväg per dag under en månads tid, sen kan man ju börja om”. Isak har till skillnad från Indra ett ganska kort minne….
Jag lämnar katterna ifred denna gång. Vilken fördel, tänker jag, att de är så självständiga och i stort sett sköter sig själva. När de behöver min hjälp så brukar de se till att få den – utan några större problem.
Ja, intressant och mätbart, var det! Det verkar ju som om mina djur skulle tycka att nyckeltal är värdefullt att införa för att en mer systematisk och mångfacetterad utvärdering av mig som djurhållare ska kunna genomföras. Tittar jag på vad de har föreslagit så ser jag både ansatser på att utveckla mått på hur det ser ut och indikatorer på hur det upplevs! Och inte verkar det vara så stor skillnad på vad som är attraktivt heller, för den delen.
Olle Högberg, docent i företagsekonomi
Nyckeltalsexpert och djurskötare