För en tid sedan läste jag boken ”Factfulness” av den nyligen bortgångne Hans Rosling. Rekommenderas starkt till alla som är intresserade av fakta kring stora saker på jorden. I boken konstateras att det mesta här i världen går åt rätt håll. Fattigdom, krig, utbildningsnivå, jämställdhet och befolkningsökningar är områden där 2010-talet visar upp helt andra bilder än vad världen gjorde för bara 30, 40 eller 50 år sedan. Men många människor är inte medvetna om de stora förändringar som faktiskt har skett. Fortfarande finns det personer som kategoriserar världen i I- och U-länder. Det kanske gällde på 1960-talet men numera återfinns många av de länder som då betraktades som U-länder med i toppen av det som då skulle kallats ”I-landslistor”.
Det är nog inte unikt för uppfattningar om världens tillstånd. Det kan gälla även närmare förhållanden. Vi som är 50+ har förstås formats mycket av det som gällde de sista årtiondena av 1900-talet och ibland tror vi att världen har slutat att snurra. Nåja, vi inser förstås rätt fort när vi testar våra fysiska gränser att vi inte längre är 25 år.
Vi på Nyckeltalsinstitutet gör ju sedan drygt 20 år mätningar om hur det ser ut i svenskt arbetsliv. Mycket har förändrats på dessa dryga 20 år medan annat ser ut på liknande sätt. Men det är inte alla som har koll på hur arbetslivet har förändrats. På olika seminarier frågar vi ibland hur deltagarna tror att det ser ut inom vissa områden. Ett sådant område är jämställda chefsstrukturer i Sverige. I genomsnitt gissar våra deltagare nu 2018 att chefsstrukturerna, fördelningen män och kvinnor på chefsposter, ser ut som de gjorde i slutet av 1990-talet då chefskap fortfarande var en till stor del manlig befattning. Även om det ännu inte är helt jämställt på chefsposter så ser chefsstrukturen helt annorlunda ut 2018 än vad den gjorde 1996 när vi började våra mätningar. Det finns idag nästan dubbelt så stor andel chefer som är kvinnor som det gjorde då. Den stora förändringen ser vi inte riktigt på samma sätt i högsta ledningsgrupper och styrelser i privat näringsliv, även om det även där har skett förändringar, och det är kanske den bilden många har framför sig när vi talar om ”chefskap” och ”jämställdhet”.
Hur som helst behöver vi fakta för att förstå vår föränderliga värld och agera utifrån hur det ser ut nu, inte hur det såg ut för 20 eller 50 år sedan.
Men går verkligen allt i världen åt rätt håll, som vi antydde i inledningen? Det gör det förstås inte. Världens stora utmaning på lång sikt torde vara klimatfrågan. Mycket har gjorts för att minska utsläppen och jag är övertygad om att mycket, mycket mer kommer att göras i framtiden. Där kan vi alla, på mikronivå, ge vårt bidrag. Själv har jag beslutat att under 2019 halvera mitt personliga klimatavtryck, kanske inte så svårt med tanke på att jag 2018 har legat på en nivå högt över det som krävs av en genomsnittlig jordbo för ett hållbart klimat. Men även här behövs fakta om hur det ser ut nu, och vart vi är på väg, för att vi ska kunna fatta de beslut som krävs. Både på ett individ- och ett övergripande samhällsplan.
Anders Johrén.
Nyckeltalsinstitutet AB
Ps. På klimatkontot.se kan du själv se din klimatpåverkan och vad du kan göra för att minska den.