För en tid sedan publicerades nya data från Försäkringskassan. Det visade bl.a. att män nu tar ut cirka 26 procent av alla föräldraledighetsdagar och 38 procent av alla dagar för vård av sjukt barn. Jämfört med år 2000 är det en kraftig ökning av männens uttag av föräldradagar, från 12 procent, och en mindre ökning av dagarna för vård av sjukt barn, från 34 procent.
På liknande sätt har vi den senaste tiden kunnat konstatera att kvinnor i genomsnitt har lägre lön än män men att löneskillnaderna mellan män och kvinnor har minskat och än mer har skillnaden i heltidsarbete minskat. Fler män än kvinnor är chefer men antal kvinnor på chefsuppdrag ökar och om en inte alltför lång framtid är chefskollektivet, i alla fall om vi undantar de högsta cheferna i privat sektor, jämställt. Det är trender som vi på Nyckeltalsinstitutet har kunnat konstatera, att det har hänt väldigt mycket kring jämställdhet inom svenskt arbetsliv de senast 20 åren men att det fortfarande på många områden är en bit kvar innan det är helt jämställt.
Hur reagerar vi då på alla dessa data om hur det står till med jämställdheten i landet?
Vi har sett hela skalan av reaktioner från ”det är fruktansvärt med så dålig jämställdhet, det måste till krafttag från hela samhället” till att ”svenskt arbetsliv blir alltmer jämställt och det är bara en tidsfråga tills den svenska arbetsmarknaden är helt jämställd”.
Det är som i kvantfysikens underbara värld där det är omöjligt att samtidigt bestämma position och riktning på en partikel. Vi fokuserar antingen på nuläget (inte jämställt) eller på riktningen (det blir alltmer jämställt), sällan på bägge samtidigt.
Själv tillhör jag skaran (kanske för att jag är man eller kanske för att jag tycker det är roligare att vara optimist och positiv istället för att vara pessimist och negativ) som med tillförsikt ser att det mesta går åt rätt håll. Männens föräldraledighet har ökat rejält mer än fördubblats på 15 år, andelen kvinnliga chefer har ökat signifikant under samma period och även om det är en bit kvar i privata företag så har de flesta offentliga organisationer jämställda ledningsgrupper och styrelser.
Så precis som ett glas samtidigt kan vara halvtomt och halvfullt så kan vi ha ett arbetsliv som inte är jämställt samtidigt som det blir alltmer jämställt. Hur vi väljer att se på frågan är väl som det mesta i livet, en smaksak som bara kan bli bättre genom adderad kunskap.
Anders Johrén, Nyckeltalsinstitutet