Vår värld digitaliseras med hiskelig fart.
Vad innebär det för mänskligheten? Vad finns det för möjligheter och hot?
Kanske lite stora frågor att behandla i en liten blogg, men ändå.
Några reflektioner rinner på. En uppenbar observation är att det blir fler och fler som lever på att producera och behandla information och fler och fler som gillar att konsumera upplevelser av virtuell natur. Förr var det vanliga att människor sålde sin arbetstid genom att producera synbara konkreta resultat (avverka skog) och spendera sin fritid på lokala upplevelseplatser (div 6 match på idrottsvallen).
Idag kan ett litet kompisgäng bli miljonärer genom att konstruera en smart app/spel, som kan säljas till Google. Och på fritiden kan vi numera välja av ett nästan obegränsat utbud av allehanda spännande underhållning och kunskap via internet.
I dagarna kommenteras att endast ett fåtal av de gymnasiesökande ungdomarna i första hand väljer yrkeslinjerna. Detta trots en säker (och relativt lukrativ) arbetsmarknad. Vem ska i framtiden bygga våra hus, fixa badrummen eller takläckorna? Att googla på “hur fixa stambyte” eller “fixa kakel i badrum” kommer knappast att räcka. Ett konkret hot med digitaliseringen är således att de praktiska färdigheterna kanske håller på att försvinna! Att i större utsträckning leva på “smarta idéer” än på praktiskt handlag gör oss också i betydligt högre grad utsatta för en internationell konkurrens. Konkurrensen om idéer är global – konkurrensen på snickare är lokal.
En annan aspekt av digitaliseringen är att allt ska kunna bearbetas av dataprogram/algoritmer. Det innebär inte bara en seger för mätning, logik och skalor utan framför allt en seger för den tanke som bygger på att information är “antingen” – “eller” att ett påstående är “sant” eller “falskt”, dvs kan representeras av en etta eller nolla eller när vi klickar: eller Detta i motsats till ett tankesätt som kan acceptera “både” – “och”. Jag kan t. ex. tänka mig att både kunna älska och hata en (och samma) annan person, eller acceptera både avsevärda kvalitéer och svåra brister I ett avhandlingsmanus. I den digitala världen kan man bara ta en skala i taget! Nyckeltal är bara början på ett samtal!
En effekt av digitaliseringen, som på ett överrumplande sätt diskuterades i “morgonsoffan” I TV häromdagen, är det ökande inslaget av “skenbajsning” som inträtt på arbetsplatserna. Fenomenet, som mest troligt helt saknar empiriskt stöd, skulle innebära att medarbetare numera besöker toaletten enbart i syfte att i lugn och ro få studera och sända nya meddelanden på mobilen. För en nyckeltalsnörd som jag, väcks automatiskt tanken (“äntligen”!?) om att det här kanske skulle kunna fungera som en indikator på medarbetarnas engagemang i arbetet!?
För en lite lugnare samhällsvetare väcks dock en del knepiga metodfrågor:
Hur ska man mäta detta utan att de undersökta märker det? Hur behandla de otaliga kombinationsmöjligheter som kan förekomma? Hur fångar man data som visar hur besöksfrekvensen såg ut innan smartphones existerade? Hur hantera de etiska integritetsaspekterna?
Och till sist: är det inte just på toaletten som man kan få den där ljusa idén som gör att verksamheten blir dubbelt så lönsam?
Olle Högberg, nyckeltalsexpert, Nyckeltalsinstitutet.