Att posten som utbildningsminister skulle rankas som en av de mest åtråvärda och viktiga
statsrådsposterna i vårt lands regering är överraskande och mycket välkommet.
Skolfrågorna var ovanligt heta i valdebatten och nu vill både sossarna och de gröna ha denna
post.
Lärarjobbet på alla utbildningsnivåer, från förskola till universitet och högskolor, är ett
oerhört viktigt arbete, men det är först nu det ges ett större utrymme i debatten. Varför
det? På Nyckeltalsinstitutet, där vi älskar nyckeltal och personalekonomiskt tänkande för att
nå framgång, tror vi att det beror på just detta. Lärarna är en framgångsfaktor. En kalkyl som
belyser de ekonomiska skillnaderna mellan effekterna av en sämre och en bättre lärares
insatser under ett par studieår kan, utan att behöva anklagas för överdrifter, visa på
dramatiska skillnader i miljonklassen. Detta oavsett om vi räknar på olika effektnivåer som:
eleven, klassen, skolan, kommunen eller samhället.
Två ekonomer, Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog, har t.ex. uppskattat värdet av tidiga
insatser för att förhindra utslagning av unga människor. Därigenom har de fått med sig ett
trettiotal kommuner i ett mycket mer förebyggande arbete än vad som är vanligt i
ungdomsverksamheten. Det är ekonomiska argument som t.ex. ”en missbrukande 15-åring
kostar samhället 670 000 kr per år” som bidragit till ett nytt sätt att resonera.
Beslutsprocesserna får därigenom ett mycket mer långsiktigt fokus än det traditionella
”resultatenhetsårsbudgettänkandet”. Detta traditionsbundna tänkande, där investeringar
betecknas som kostnader och där alternativkostnader (det man slipper betala längre fram
om man gör rätt från början) inte diskuteras alls.
Vi på Nyckeltalsinstitutet välkomnar statushöjningen av pedagogiskt arbete och ser fram
emot fler exempel på ekonomiska vinster av att kompetent personal gör rätt saker på
jobbet. Vi undrar också om frågan hade blivit så het utan nyckeltalsjämförelserna i PISAundersökningen.
Det vi mäter verkar få uppmärksamhet!
Olle Högberg
Docent Företagsekonomi