Om några veckor ska jag genomgå en operation, ingen allvarlig sak men jag kommer att bli sjukskriven i cirka två månader. ”Då kommer du att förlora en hel del pengar, eller hur?”, sade en kompis till mig som snarare tänker på pengar än på hälsa. Det är förstås sant att jag förlorar lite pengar om jag väljer att se glaset som halvtomt, och jämför med hur mycket det kunde vara i glaset. Eftersom jag i de flesta situationer försöker vara positiv väljer jag istället att se glaset som halvfullt så mitt svar blev: ”Tvärtom, jag har aldrig tjänat så bra på att göra ingenting som jag kommer att göra nu.”
Eftersom jag har haft turen att aldrig tidigare behövt bli sjukskriven någon längre tid så blir detta första gången som jag får ta del av det trygghetssystem som heter sjukpenning från Försäkringskassan. Det innebär att jag som sjukskriven, efter den tvåveckorsperiod då mitt företag betalar 80 procent av min lön, får en ersättning från Försäkringskassan på 21 760 kr per månad före skatt. Det är visserligen lite mindre än vad jag skulle fått i lön om jag kunde ha arbetat men ändå får jag faktiskt 21 760 kronor utan att behöva göra någonting mer än att anmäla min sjukdom, med läkarintyg, till Försäkringskassan. Min glädjedödande kompis menade då att ”det har du genom åren betalat många gånger om i skatter så då får du tillbaka lite av det du betalat”.
Som sagt. Det går att se på en sjukpenning från Försäkringskassan på olika sätt. Antingen som ett halvtomt glas, ”oj så mycket mindre lön jag får att leva på denna månad”, eller halvfullt, ”tänk att jag får en så god ersättning vilket gör att jag kan ta han om min nyopererade kropp utan att behöva fundera på om jag har råd att handla mat den här månaden”.
Eftersom jag alltså försöker se positivt på det mesta här i livet väljer jag även denna gång att se glaset som halvfullt. Det räcker mer än väl för mig.
Anders Johrén