Trots att februari är årets kortaste månad lär det vara den månad då flest s.k. vab-dagar tas ut i Sverige. Så ser det ut år efter år och månaden har fått smeknamnet Vabruari.
Februari 2009 tog föräldrar i Sverige ut 550 000 vab-dagar vilket har stigit och 2014 sattes nytt rekord – 757 500 dagar. Men vabbandet fortsätter in i mars, förra året var det över 699 000 dagar. Därefter sjunker det stadigt till nästa vinter.
Det finns säkert experter som kan förklara hur det kommer sig att barn, och kanske även vuxna, tycks bli mer sjuka i februari. Enligt tidningarna verkar det vara vinterkräkssjuka, influensor och RS-virus som ligger bakom vabbandet. Jag har själv råkat ut för vabbandet senaste veckan då fullplanerade arbetsdagar har fått bytas ut mot omhändertagande av alldeles så hjälplösa sjuka barn.
Samtidigt försöker man förstås klara av allt det där som skulle ha gjorts på jobbet, i alla fall ringa telefonsamtalen, skriva de där rapporterna, läsa och skicka e-posten och försöka, vid telefonsamtal och e-post, få det att verka som om det vore en vanlig arbetsdag samtidigt som det dåliga samvetet gör sig hört över att det inte är 100 procent fokus på det hemmavarande sjuka barnet. Men genom att jag kan göra en del av det arbete som jag skulle gjort på jobbet blir det som en variant av ”jobba-hemma-dagar” vilket gör att jag i alla fall slipper det dåliga samvetet med att ta ut vab-dagar.
Jag tror vi är rätt många som numera kan ”vabba” samtidigt som vi faktiskt upprätthåller åtminstone en miniminivå av arbetseffektivitet. 3 av 4 tjänstemän kombinerar vård av barn med arbete hemma enligt siffror från Unionen. När det gäller den tekniska biten av ersättning så är arbetsgivaren som ska stå för ersättningen om arbetstagaren gör något typ av jobb hemifrån. Så när vi ”vobbar” så måste vi få ersättning från annat håll än Försäkringskassan, eftersom det annars skulle räknas som bidragsfusk.
Men själva gränsdragningen mellan livet i arbete och i vab, liksom mellan arbete och egen sjukfrånvaro, har för många blivit allt mer flytande. Arbete och privat flyter ihop, kanske på grund av den ständiga uppkopplingen via telefoner och datorer. Vobbandet är på gott och ont. Det är ju bra med möjligheten att försöka hålla allt flytande trots sjuka barn och egen snuva men känslan av att aldrig vara riktigt klar, eller nöjd eller ledig smyger sig på.
Men det som verkligen får mig att bli bekymrad efter en veckas ”vobb” är inte det jag missat på jobbet, utan det är att en veckas skolgång för sonen inte lika självklart tas igen. Det är mer än fem procent av hela vårterminen som försvinner. Det blir nog till att ägna lite mer tid än vanligt åt läxhjälp framöver. Och hålla tummarna för att influensatiden snart är över för oss alla.
Anders Johrén, Nyckeltalsinstitutet AB