Lisa

I kölvattnet av ett antal VD ars avgångar under året kommer återigen temat om bonus upp i debatten. Nu i veckan bland annat i form av att tv-programmet Uppdrag granskning satt strålkastaren på vad som hänt sedan den senaste genomlysningen journalisterna gjorde i samband med finanskrisen för 8 år sedan. Och skam den som ger sig! Vad har då hänt efter att både förespråkare från politiken och från det privata näringslivet då uttalade att här måste vi ta till krafttag för att få borta ”osunda” nivåer på bonusutbetalningar till de högsta cheferna? Jo – i en absolut majoritet av de granskade verksamheterna så har man HÖJT taket för bonus till VD!

Det mest uppseendeväckande kan tyckas vara att ingen styrelseordförande, med undantag från Handelsbankens Pär Boman, klarar av att svara på några klargörande frågor kring den policy som gäller avseende bonusersättningar för ledningen samt hur styrelsen tänkt i den majoritet av bolag som dessutom har höjt ersättningen ytterligare?!! De VD ar som har fått lämna sina poster i samband med att de inte längre har haft styrelsens förtroende att driva bolaget vidare ingår i den grupp som fått högst ersättning! Hur förklaras logiken i detta? Finns det någon logik?

Med en bakgrund som personalvetare och med fascination för hur vi människor beter oss har den här frågan intresserat mig under en längre tid. Under mina år som HR generalist i stora internationella  bolag har jag sett hur en mängd olika incitamentsmodeller fallerat vad gäller att skapa motivation och leda till ökad prestation. Inte i något fall har jag hört medarbetare beskriva att de motiveras av en högre bonus. Däremot hur de motiveras av att få spännande och utmanande arbetsuppgifter och av att få arbeta för ledare som inspirerar och agerar som förebilder i verksamheten.
Självklart vill var och en få belöning för utfört arbete i nivå med kraven som ställs på den egna insatsen. Och det är väl just här som det finns utrymme för så många olika tolkningar!

I egenskap av nyckeltalare ser jag fram emot att det efter årsskiftet nu ställs högre krav på transparens vad gäller hållbarhet och beskrivningar av hur företagens affärsmodeller och policys tillämpas.
Den kommande generationen verkar också ha genomskådat vad många styrelseordföranden missat – nämligen att värdera ett meningsfullt arbete och det egna välbefinnandet mer än kortsiktiga bonusutbetalningar. Ju högre bonus desto bättre prestation – nej, så enkelt är det inte!

Lisa Karthäuser