Nu är det för många verksamheter högsäsong för medarbetarundersökningar och jag deltar sedan ett antal år i Wise Groups medarbetarundersökning. Medarbetarundersökningar har dock som företeelse från tid till annan varit ifrågasatt och om det är någon mening med att mäta medarbetarnas upplevelse. Själv är jag helt övertygad om att engagerade medarbetare är en förutsättning för att nå bra resultat över tiden. Om man liksom jag tror det så verkar det sunt att veta hur det upplevda läget är hos medarbetarna när de själva får tycka till. Så kan vi utifrån det gemensamt prioritera vilka förbättringar vi behöver jobba med.
Men det har under det senaste året varit en smått ”het” debatt om detta och om medarbetarundersökningar verkligen gör någon som helst nytta. Är det verkligen meningsfullt att mäta medarbetarnas ”upplevelse” av sin arbetsplats och arbetsgivare?

”Resultatet blir mest en popularitetstävling mellan cheferna och det blir sällan några konkreta förbättringar i arbetsmiljön.” Menar t ex forskaren Peter Svensson vid företagsekonomiska institutionen på Lunds Universitet som gjort en studie om medarbetarundersökningar.

På Brännpunkt i SvD Opinion skrevs för en tid sedan en omdebatterad artikel med rubriken ”Nöjda medarbetare inte nog”. Skribenter var tre fristående konsulter som är kritiska till att offentlig sektor lägger närmare 150 miljoner kronor i arbetstid och konsultkostnader för mätningar av medarbetarnöjdhet. De menar att det är särskilt bekymmersamt att man inte kan påvisa några positiva effekter av dessa undersökningar. Deras slutsats är att det därmed nu är dags att mönstra ut medarbetarundersökningarna.

Min kollega, Peter Bolinder VD på undersökningsföretag Netsurvey, skrev som svar på kritiken en blogg om att ”Det inte finns några undersökningar som i sig leder till förbättring. Att mäta med-arbetarnas attityder ökar varken nöjdhet eller engagemang. Däremot är de ett hjälpmedel för att prioritera var förändring måste ske och vad som ska förändras för att saker ska förbättras. Både rapporten ”Nöjda medarbetare räcker inte” och de efterföljande blogginläggen återkommer till att den största svagheten är bristen på efterföljande aktiviteter, vilket inte ska belastas medarbetarundersökningen.”
Det verkar ju vara en rätt klok inställning till allt vi mäter dvs. att själva mätningen i sig är ett diagnostiskt test eller ett lackmustest på hur det är just nu men om vi vill få till en förändring/förbättring utifrån resultaten så måste vi aktivt göra något!

Vi vet att det är personalen som FAKTISKT är den viktigaste resursen. För att få engagerade medarbetare som åstadkommer resultat oavsett verksamhet så behöver vi veta vad man tycker för att kunna veta vilka förbättringar vi behöver göra och sedan verkligen GÖRA det.
Eller som vi säger på Nyckeltalsinstitutet – ”Det vi pratar om det gör vi – om vi mäter!”

Stefan Wikström VD Edge HR