Tisdag kväll, hockey på telefonen, handboll på TV:n, sambon bredvid i soffan och dottern hon sover i sin säng med feber. Och just det, datorn i knät.

När jag skriver ovanstående tycker jag att det låter helknasigt själv med sådan extrem multitasking men det var inte det fenomenet som jag tänkte skriva om utan om ha ”momentum”.

Jag fascineras varje gång jag ser en handbollsmatch hur det kan svänga fram och tillbaka, i ena läget ser ena laget ut att gå mot en klar vinst och allting flyter på men 5 minuter senare så ser de klara vinnarna ut att ha tappat allt, för att sedan vända tillbaka igen. Om ni har sett en handbollsmatch vet ni nog vad jag menar.

Som idrottsnörd vet jag att ha ”momentum” är något som existerar inom alla idrotter, men jag vet ingen idrott där den gång på gång är lika tydlig som i just handboll och där det svänger så mycket fram och tillbaka i mer eller mindre varje match.

Funderar ofta om vad det kan handla om. Visst är det mycket psykologi och individuella prestationer men jag kanske ändå fascineras mest av de små taktiska detaljer som ändras och förändras under matchens gång och som man med exempelvis i en kort time out lyckas rätta till och få rätt struktur på igen.

Att ha ett ”momentum” är en häftig sak men det händer ju som sagt inte bara av en ren slump och jag menar om man tittar på det utifrån den taktiska synvinkel d.v.s. att framgångsrikt lyckas ändra sådana taktiska detaljer under en sådan kort stund som en time out (30 sekunder) kräver att man har gjort det grundläggande arbetet när det gäller träning fysiskt, psykiskt och taktiskt.

Det får mig att tänka på mitt arbete och hur ”momentum” fungerar i det sammanhanget. Hur stor del har psykologin i om jag lyckas eller inte och hur stor del har min egen prestation och hur mycket är egentligen den grundläggande taktiken, tryggheten och kunnandet?

Tråkigt att Sverige förlorade matchen.

Henrik Almgren, Nyckeltalsinstitutet AB