Anders-Johrén-32

Några dagar efter att det brittiska folket sagt sitt kan vi, både i Sverige, Storbritannien och faktiskt en allt större del av vår värld, glädja oss åt att det är majoriteten av ett lands befolkning som bestämmer sitt lands öde vad gäller övergripande politisk inriktning, detta oavsett vad vi tycker om resultatet. Även om det i många länder fortfarande är långt kvar till demokrati har vi nog aldrig levt i en så demokratisk värld, med alla dess brister, som vi gör nu.

Fast ibland undrar jag om det inte snarare är de små minoriteterna som styr åtminstone delar av våra liv. Mycket av våra vardagsliv styrs av små minoriteter. Det torde vara mindre än 0,001 procent av alla potentiella flygresenärer som ser till att vi måste genomgå omfattande säkerhetskontroller när vi ska flyga. På liknande sätt är det kring det mesta av det ”kontrollsamhälle” som ändå finns, att det är en liten minoritet som gör att vi måste lägga mycket tid och resurser på ett visst mått av kontrollsamhälle.

Jag kom att tänka på detta för någon vecka sedan när jag på plats i Frankrike såg ett par av Sveriges matcher i fotbolls-EM för herrar. Det var en fantastisk stämning på bägge matcherna och Sverige slapp få med sig den lilla minoriteten som med sitt uppträdande (eller snarare brist på uppträdande) ibland förstör för den stora majoriteten vid inhemska matcher, något som t.ex. Kroatien, England och Ryssland inte kom undan. Fast även för Sveriges supportrar var det ibland små minoriteter som bestämde sättet som jag och den stora majoriteten kunde se matcherna. I matchen mot Italien var det några killar på nedersta raderna på min läktarsektion som var tydliga med att fotbollsmatcher ska ses stående, med följd att hela sektionen på tillsammans kanske tusen personer genom en dominoeffekt också var tvungna att se matchen stående. Under några korta ögonblick satte sig ”ståplatskillarna” ner och då satte sig också hela läktarsektionen ned. Men under säkert 85 av de 90 minuterna av matchen var det ståplats som gällde för alla. I matchen mot Belgien var det ingen som stod och hela ”min läktarsektion” kunde se matchen sittande. Det är förstås ett ganska oviktigt exempel på hur små minoriteter ibland styr en stor majoritet. Det finns självklart mycket större och viktigare frågor där minoritetens agerande får svåra effekter för majoriteten. Men för oss fotbollsnördar som har behov av sittplats är det en aktuell fråga. Jag tänker även på fysiskt rörelsehindrade, barn och andra som har svårt att se något bakom en lång stående fotbollssupporter. Och därför köpt sittplatsbiljett för att garantera sig själv att kunna se matchen. Nåväl, ingen viktig världsfråga men ett exempel helt enkelt.

Samtidigt så har mycket av det positiva i våra liv påverkats av minoriteter. Även om det förstås har byggt på många tidigare upptäckter och erfarenheter är det ett mycket litet antal personer, för det mesta med helt andra erfarenheter än vad ”majoriteten” har, som har sett till att världen har fått internet, botemedel mot farliga sjukdomar, kulturupplevelser och mycket av allt annat som berikar våra liv. Om majoritetssamhället helt hade fått bestämma utvecklingen i världen, och då menar jag om alla hade gått ”i majoritetens fotspår”, hade vi förmodligen fortfarande levt på stenåldern.

Det här är något vi på Nyckeltalsinstitutet har tagit fasta på, att skapa förutsättningar så att alla, oavsett bakgrund, kön, ålder m.m., med sina olika erfarenheter kan vara med och utveckla vårt samhälle. Det gör vi bl.a. genom att ta fram nyckeltal som mäter jämställdhet, ålder och svensk och utländsk bakgrund och vi gör det genom att tala om värdet av mångfald, som ju till stor del handlar om att ta vara på allas erfarenheter och kunskaper – på ett positivt sätt.

Anders Johrén