Bild på Henrik Wirehn

Nya kraven på jämställda arbetsplatser

Sverige har under flera decennier kunnat stoltsera med att vara ett av världens mest jämställda länder. En måste samtidigt inflika att det inte hjälper de kvinnor som fortfarande är utsatta för våld i nära relationer, den medel-kvinna som tjänar 3,6 miljoner kronor mindre under sin livstid eller de män som går miste om viktig tid med sina barn på grund av traditionella förväntningar på män.

Under flera decennier har mycket uppmärksamhet riktats mot att den egna organisationens medarbetare ska behandlas jämställt. Sverige har en stark diskrimineringslag (som föregicks av Jämställdhetslagen) och den finns till för att begränsa diskriminering av personal på arbetsplatsen. Under nittiotalet försköts uppmärksamheten successivt från jämställdhet bland den egna personalen till att behandla sina ”kunder” jämställt, så kallad jämställdhetsintegrering. För exempelvis Arbetsmiljöverket handlar det inte om den egna personalen, utan om att komma ihåg kvinnodominerade branscher och arbetsskador som kvinnor drabbas mer av. Förskolor och skolor tog initiativ för att undvika att av gammal vana stöpa alla pojkar i en maskulin pojk-form och alla flickor i en feminin flick-form.

Sedan 2013 har regeringen intensifierat sin satsning på jämställdhetsintegrering. Första året fick 18 myndigheter förstärkta krav på jämställdhetsintegrering och ett intensivt utvecklingsarbete tog fart. I år är det uppe i cirka 60 myndigheter. Samtidigt arbetar många kommuner och landsting med jämställdhetsintegrering på sina håll. När organisationerna har jämställdhetsintegrerat sin verksamhet ut mot sina brukare, har efterfrågan ökat på att även behandla den egna personalen jämställt. Det ses som en fråga om trovärdighet att kunna visa att man lever som man lär och har jämställdhet bland den egna personalen. Kvinnor i personalen ska inte få färre utbildningsdagar, fler VAB-dagar och sämre lön bara för att de är kvinnor. För organisationen blir det också ett sätt att hantera den mediala risken att uppmärksammas som ett dåligt exempel på ojämställdhet bland den egna personalen.

Känner du igen dig i den här beskrivningen? Upplever du också ökade förväntningar på att medarbetare ska behandlas jämlikt oavsett kön? Kan din arbetsplats visa uppgifter på om de diskriminerar i nuläget?

Henrik Wiréhn
Ramböll Management Consulting