En irritation gror inom mig. Efter att ha arbetat med personal och hälsofrågor ett ganska stort antal år nu så verkar egentligen ingenting ändras, jo hälsan hos den sysselsatta befolkningen blir enligt all statistik sämre och sämre. Men när jag skriver att ingenting ändras menar jag att ingenting egentligen ändras i arbetet kring personal och hälsofrågor på de allra flesta av organisationerna som finns på den svenska arbetsmarknaden.
You talk the talk but don´t have a clue how to walk the walk.
Det finns en uppsjö av forskning inom förtagshälsoområdet och metoder som faktiskt skapar förbättring men samtidigt ser jag exempel varje dag på den tafatthet och okunskap som råder. Det här är ett område där många organisationer tror att det kan fungera bra med egna lösningar som man hittat på lite själv internt och man går lite på känn för så har man gjort förut eller så har man hört att det är bra.
Enligt min mening skulle detta aldrig ske om vi pratar marknad-, IT- eller finansavdelningen. Har ni den senaste tiden sett ett bolag som helt på egenhand gör reklamfilmer och tidningsannonser etc.? Eller det företag som får för sig att bygga sin egenutvecklade mailserver istället för att köpa befintligt system på marknaden? Eller den ekonomiavdelning som hittar på egna ekonomiska nyckeltal att presentera i sin årsredovisning och struntar i vedertagna och lagstadgade nyckeltal som exempelvis omsättning och vinst etc.?
För att inte tala om företeelsen att organisationer genomför medarbetarundersökningar varje eller vartannat eller t.o.m. vart tredje år för att stämma av hur personalen har det och hur bra arbetsgivare man är. Har ni lika ”täta” uppföljningar av de ekonomiska nyckeltalen? En persons upplevelse ändras ju från ett ögonblick till ett annat så därför anser jag att dessa undersökningar inte ger organisationerna så mycket input till ett effektivt hälsoarbete.
För ett tag sedan pratade jag med en f.d. styrelseordförande och VD för en stora svensk aktör inom hälsa, angående årets nyckeltal ”anställda per chef” och den kraftiga samvariationen med långtidssjukfrånvaro som vi på Nyckeltalsinstitutet år efter år kan se. Sambandet är kort och gott: Desto fler anställda per chef, desto högre långtidssjukfrånvaro kan du räkna med att verksamheten har.
Detta resonemang ville han inte veta av och svarade ”- ja, men så är det ju inte” och la i samma andetag till ” – när jag var chef på ett större sjukhus hade vi en mellanchef som hade personalansvar för ungefär 150 personer” och sedan avslutade han med ett skratt. Då la jag ner diskussionen…
Vi ser att friskvårdsbidrag är en av de absolut största satsningarna organisationerna gör på hälsa för sina medarbetare men samtidigt när jag frågar många av bolagen vet man inte hur många som använder sig av bidraget eller vad det använts till. Vilka andra satsningar på troligen miljontals kronor gör ni där ni inte försöker mäta effekten av satsningen? De som har läst på om forskning vet att friskvårdsbidrag mer handlar om employer branding och inte så mycket om hälsa, men fortfarande vad är effekten?
Forskningen visar däremot att riktade hälsoinsatser ger effekt och våra kartläggningar visar att arbetsvillkor som anställda per chef, fasta arbetstider, obekväma arbetstider, utbildningsnivå och även lönenivå faktiskt påverkar hälsonyckeltalen, där bland annat sjukfrånvaro inkluderas.
Min slutsats är att vi måste börja arbeta och arbeta på riktigt med hälsofrågor på arbetsplatsen, för att det svenska arbetslivet ska vara hållbart. Som sagt det finns massor av metoder som bevisat gör skillnad, låt oss använda dem. Och följ upp resultaten kontra insatsen!
Henrik Almgren
Nyckeltalsinstitutet AB