Så har vi sålt vår bostad, kul, spännande och läskigt.
Två små barn och vi har inget nytt som vi ska flytta in i, ännu. Vi vet inte ens var vi ska bo, bara att vi vill att våra barn ska växa upp i liknande område som både jag och min sambo bodde i som barn d.v.s. i hus/radhus med nära till lekparker och natur. Där altandörren står öppen och vi sprang in och ut på sommaren och plockade på oss saker ifrån skafferiet.
Jag minns känslan att vara fri och området där jag bodde i var min lilla värld där det fanns obegränsat med äventyr. När jag läser ovanstående så låter det för bra för att vara sant men jag upplever inte samma sak i området vi bor i nu. Vi stormtrivs men det känns som att våra barn inte kommer ha möjlighet till samma frihet p.g.a. bl.a. bilar, bussar och tvärbanor. I vårt område springer inte barnen fritt på samma sätt förrän i mycket högre ålder och det är då de är i åldern som de anses vara störningsmoment av andra vuxna;)
Fick vi ett bra pris? Jag vet inte det. För ett år sedan var priserna betydligt högre, samtidigt så var det endast vår och en lägenhet till i Sjöstaden som fått några bud över huvud taget den här veckan. Överlag så ligger många objekt kvar ganska länge innan de plockas bort eller säljs. Marknaden känns ganska ostabil, kanske har vi gjort ett stort misstag och att priserna kommer höjas återigen eller så kanske det blir tvärtom.
Framtiden vet vi faktiskt ingenting om men min känsla är bra. Det kändes rätt att chansa i det här läget och därmed skaffa oss själva chansen till ett nytt typ av liv i ett nytt område för att se om den där drömmen vi har om vår lyckliga barndom är sann även från det vuxnas perspektiv eller om jag bara blivit nostalgisk med åren.
Glad påsk!
Henrik Almgren, Nyckeltalsinstitutet